födelse och dag 1

Nu har de äntligen tittat ut efter en evighets lång väntan känns det som. Hon började på fredagkvällen visa tecken på att något var på gång. Till och med Uffe såg det.Vi gick och la oss som vanligt men Tindra hade redan krupit in till sin plats under sängen innan jag kommit vilket aldrig hände. Kl 6,00 på morgonen vaknar jag av att hon bäddar. Då byter vi motvilligt rum. Tindra tyckte det var mycket bättre under sängen på duntäcket så det fick följa med.

Kissnödig var hon och så skönt att rulla sig inför det som komma skall.

Vi låg sen och slumrade Tindra ville bli kelad hela tiden. Vid halv tio tyckte jag det tilltog och då ringde jag Gunilla. Men så här såg det ut när hon kom:

Tindra ville nog bara att Gunilla skulle komma tror jag.Men det hela framsteg och jag var ute med henne ett par rundor givetvis ville hon helst vara i djupsnön. Det tryckte på märkte man.

Gunilla skulle iväg kl 16,00 och här tar hon ett snack med Tindra att nu får hon sätta fart.Men Tindra brydde sig inte ett skvatt om det så vi fick ju roa oss bäst vi kunde

 

Med Ben & Jerry såklart.

Men se då tyckte Tindra att nu sätter vi igång.

kl 1628 tittar den första valpen valpen ut

En röd kille på 399 g som föddes i säte med Gunilla som barnmorska.

Får arbetsnamnet Gunnar dedicerat åt sin barnmorska.Han var lite medtagen till en början men piggade snabbt på sig och kastade sig efter mat.

Gunilla skulle ju iväg men som tur var hennes man lite sen och det dröjde inte länge förrän Tindra fick nya krystvärkar. Hon födde valpar och diade samtidigt för vi plockade bort Gunnar som lika snabbt var framme igen.

kl 17,15 tittade nästa kille ut.

 Även han röd på 395 g kom med huvudet före.Han hade lite svårt att komma ut så jag och Gunilla fick hjälpa till så allt gick bra.Arbetsnamnet Sune tyckte jag passade bra.

Sen åkte Gunilla och ska jag vara ärlig var jag lite bekymrad var lite orolig att det skulle vara stora och kanske sitta fast.Alltid lättare när man är två men Uffe lovade att assistera vilket han gjorde med att titta till oss ofta och stå i dörrhålet med kisande ögon för han vågade knappt titta.

Det gick en stund men kl 19,20 då var det tid för nästa stora kille att titta ut. Uffe stod och blinkade visste inte vilket håll han skulle titta men allt gick bra och lite hjälp behövde hon bara.

 Denna gången var det en blue roan kille på hela 408 g som kom med huvudet först tecknad som Musse Pigg på ryggen.

Arbetsnamnet Fred!

 Det var väldigt kul att en i en annan färg tittade ut. Han är så otroligt fint tecknad.

Sen gick det en timme till och Mickan tillsammans med Anton hann kom hem.

Denna gången blev jag bekymrad det var två blåsor som ville ut Tindra hade krystvärkar men det gick lite trögt för det var trångt.Rätt som det är tar hon ett skutt upp i min säng och då säger det plopp och allt kommer ut. Vad det var i blåsa nummer ett vet jag inte men i blåsa nummer två fanns en blueroan /tan tecknad helt ljuvlig kille.

 Ännu en stor kille!!som kom i säte.

Arbetsnamnet Ragge

Så kul med en tan tecknad också.Jag trodde nog det skulle komma en till men sen var det stopp och inte så konstigt med så stora valpar.Hon har ju även tidigare haft stora men då har ju ändå ett par legat runt 350 g. Har faktiskt inte tidigare hört om fyra stycken på en födelsevikt runt 400 g.

 Även om jag inriktar min uppfödning på enfärgat så är det enormt kul med dessa två svarta killar och en som sin pappa Felix. Denna underbara pappa som är roan och en orsak att jag valde honom var ju för att få bekräftat en del av Tindra anlag.

Tindra tar hand om de små på bästa sätt. Så ömsint och kärleksfull

Hon vill knappt lämna valplådan och vill gärna visa upp sina små. Caspian har tagit sig på rollen som beskyddare och ligger kloss utanför dörren. Små tjejerna hade gärna velat komma in men det får de inte varken för mig eller Tindra.

Idag är vi trötta bägge. Jag vaknade halv tre inatt och då hade jag somnat med kläderna på. Moster Gunilla har precis tittat till våra små.

Ber om ursäkt för den snygga stavningen i förra inlägget men tror att ni alla förstod hur trött jag var.